Lycka?
Hur ska egentligen lycka beskrivas?
Egentligen är jag så otroligt lycklig och så sinnesjukt glad att jag har min käraste och de finaste vännerna i hela världen, men ändå så ligger sorgen och trycker i hjärtat på mig.
Varför kan man inte få vara lycklig hela tiden? Jag vill stanna i min euforiska bubbla, med tryggheten, samtidigt som jag verkligen vill ut på äventyr.
Är det såhär man känner när man håller på att bli vuxen?
Inte vet jag, men jag tror det är däråt mitt liv pekar. Jag håller på att bli vuxen och det gör mig lite rädd, men ändå nyfiken.
Alla ska åt olika håll, varav jag ska hålla till på andra sidan engelska kanalen i tre månader. Tolv veckor. Det kommer bli bra, det vet jag, nästan de bästa tre månaderna i mitt snart artonåriga liv, men separationsångesten är nog den värsta.
Gråt i halsen är inget att ha, så att se det positiva med allt är förmodligen det bästa man kan göra. Trots det saknar jag min älskade, som åkte för bara några timmar sedan, och kommer göra hela natten tills han kommer tillbaka imorgon och håller om mig som bara han gör. I hans varma, trygga famn vill jag stanna, tills det är dags att ge sig av.
Hela fyra månader
Tiden går så fort, så otroligt fort, men jag minns än idag den pirrande känslan i magen av att vara upp över öronen kär. Den helt underbara känslan av att känna sig behövd och speciell.
Fyra månader efter sitter jag framför en datorskärm, ler och skriver ner det. Långt ifrån allt kära vänner, långt ifrån allt, men jag nämner det viktigaste. Den underbara känslan då du är älskad. Älskad av den du älskar.
Midnight writing
I drömmen seglade jag iväg mot horisonten och fann mig själv vuxen. En vuxen kvinna, med blonda lockar och en man vid sin sida. Vad sysslar jag med egentligen? Hur har JAG råd meden lyxig segelbåt som dessutom är bemannad? Och på vilket hav seglar jag?
När morgonljuset sliter mig upp från drömmar börjar jag fundera.
Var är jag om tio år? Sitter jag inne på en lång utbildning, är välbärgad och håller på att bygga upp en liten familj? Kommer jag över huvud taget göra det jag tror om tio år? Kommer jag vara där jag hoppas?
Många påstår att planering inte alltid är bra och jag håller med, till viss del. Spontanitet och äventyrslystnad är fenomenalt och i vissa lägen sexigt. Men..
Mina tankar avbröts av tunga andetag och blöta läppar. Jag log och kysste honom mjukt tillbaka och kom på hur vackra och tilldragande hans ögon faktiskt var, eller är! Tankarna om framtiden slog jag bort för en tid, då jag i denna stund bara vill leva i nuet och njuta av de mjuka läpparna som letade sig fram över mina.
Sitter i mitt rum och drömmer mig bort..
taxin, i trappen, i hissen, i hallen´
17 år i staden
Tiotusen meter upp i luften ser jag allt så klart
Veronica maggio kommer igen och flickan sitter med ett leende på läpparna framför datorn. Förbjudna saker traskar förbi i tanken och leendet blir större, helgerna är det bästa.
en misstolkande, dålig text.
Som att andas en helt annan luft
Ska dansa igen och bli full och galen, precis som då.
Kan inte tänka jag står bara här och ler
Ska alldeles snart skriva fina historier här igen när kreativiteten och tiden tillåter.
Spelar pappas skiva från 69
It's fucking tea-time!
Nej, det blir inte jävla te. Jag tänker klaga! Jag tänker klaga på bitterhet (vilket jag lider av för tillfället) och jag tänker klaga på hur folk prioriterar i livet. Varför bryr jag mig då, jo för att jag alltid drabbas av folkets konstiga prioriteringssätt (enligt mig), blir sårad och lämnad i analysering och bitterhet. Precis som nu.
Det är en ofantlig tur att det finns några människor med fötterna på jorden iallafall, sådana som kan vara till hands, vara trevliga och bete sig normalt!
Slut på bitterhet, ska sluta klaga. Det gör ingen lycklig, men nu ska jag göra mig själv på lite bättre humör genom att hitta någon som vill ge mig en kram.
Det är förresten vår ute och mitt i nostalgin släpper jag en gammal bild!
Fredrik spelar spelet
Känns som det var länge sedan jag tittade in här, men vem misströstar det? Jag sitter i min brors något trasiga fåtölj i shorts, solen skiner och jag är sådär lagom glad. Att stolen är trasig bryr jag mig inte om, jag tycker om den iallafall! Det härliga gunget och känslan av att man ska falla baklänges. Underbart.
Någon längre historia blir det dock inte, jag ska ta tag i det snart. När det så kallade kycklinglovet kommer, då ska jag skriva en berättelse om förälskelsen i våryran.
En gammal sommarförälskelse
Det är så logiskt
Du vet inte om det än men det kommer att bli du och jag tillslut
In the rain the pavements shines like silver
Tofflorna är på, myströjan är på och fin musik sprutar ut ur högtalarna. Dock har jag det inte lika bra som det låter. Alla dessa måsten som tynger mina axlar tar snart kål på mig. Måsten som jag måste bädda sängen, jag måste skicka iväg projektarbetet till en mejladress jag ständigt glömmer att ta reda på, jag måste plugga fysik till morgondagens prov, jag måste läsa idrott och hälsa, jag måste sova. Fyra måsten, jag har inte betat av ett enda och jag har bestämt mig för att ikväll ska jag debutera med Greys Anatomy.
Konstigt nog sitter jag och golar till glee cast versionen av don't stop believing, jag tar inte tag i ett enda måste. Är detta bra att trotsa? Helt ärligt, så skiter jag i vilket.
Det slog mig just hur skönt det faktiskt är att skita i allt ibland. Ska göra det oftare..
Emily och Alanya en vacker dag i mars.
Kyss mig, snälla.
Hon sitter i sitt mörka rum och lyssnar till en fin röst som sjunger om kyssar. Hon skänker honom en tyst tanke, en tanke hon helst inte vill dela med någon. Ibland undrar hon ifall allt analyserande verkligen är värd den tid man lägger ner på det, är han värd det? Hon skakar på huvudet och ramlar tillbaka in i musikens ljuva toner och tänker på kyssar. Kyssar som bara leder till något ont. 
Kyss mig på ett sätt som inte leder till något ont
Silent tears on my pillow
Jag blir trött av alla tankeverksamhet som pågår just nu och önskar helt och hållet att jag hade förmågan att genomskåda människor från topp till tå. Hur mycket tid skulle man kunna spara egentligen? Undrar vad svenskaläraren säger nu när jag funderar över orimliga saker, hon kanske stryper mig på tisdag!
Hoppas det, jag kanske kan använda självförsvar och anmäla henne, tjäna ihop en kosing?
Nu svamlar jag igen, skyller på tröttheten, inget går sällan som planerat men planerar det gör man. Planerar för att få struktur på tillvaron, och visst blir det struktur på alltihopa, men hur ofta når något upp till eller över förväntningarna man har av planeringen? Tolkningsfråga, men jag har iallafall lärt mig under mina sjutton vårar att man inte ska förvänta sig något om man vill slippa besvikelse.
Ska sova på saken och sedan börja forska i ämnen som möjligtvis skulle kunna bli ett typ av sanningselixir.
Jag gillar killen med skillen
Jag är fullare
Say goodbye to my heart tonight
Efter två dagar med massvis av dåliga skämt och underbara skrattanfall sitter jag här, trots att det var väldigt otippat, med en kniv i magen. Livet är fullt av överraskningar och jag borde överraska någon med en konfrontation. Hur, när och var är de stora tre frågorna.
You've got that good sound
