en annorlunda vals

Nattens mörka tystnad lade sig över staden, men jag var lycklig iallafall. Gatlampornas sken visade hans vackra ansikte där vi gick skrattandes och pratandes längs gatan. Så fort jag kunde smygtittade jag på det leendet jag älskade i hemlighet. Det som alltid fick mig att rysa av välbehag. Det kunde inte kommit bättre, för han la armen om mig och drog mig intill sig. Sa att jag inte fick bli sjuk och fortsatte babbla på. Jag tror inte jag varit så lycklig på länge.