Mitt palats är ett fullkomligt kaos
Skoldagen började med ett långt pass med matematik och nu var tiorasten äntligen där. Tröttheten slet i mig och mina steg blev korta och långsamma vilket fick det svårt för mig med mina redan korta ben att hänga med i de andras tempo. Det ledde till att A och M började skoja om min längde och de tjugo centimetrarna jag var under M:s huvud, det var tillochmed så att jag själv drog lite på munnen, vilket jag gjorde precis i det läget vi passerad Herr Åkare som jag så vackert kallar honom. Tre ögonpar mot mig, men hans gröna bestämt fästa åt ett annat håll, kollandes på ingenting. Det var skrattretande hur självklart allting var. Han måste ha pratat en del om mig, med tanke på vännernas uppmärksamhet mot mig. Vad var det som gjorde honom så frustrerande avvikande? Irriterad släppte jag ner mungiporna och traskade med bestämde steg bort till mitt skåp.
Då skoldagen slutade såg jag min mystiske Åkare återigen och frustrerande tankar väcktes på nytt. Vad gör jag för fel? Åkare är däremot ett spektakuärt namn för min hemlige vän.
Februarisolen värmde mitt ansikte när jag traskade hemåt med en cigarett i handen, och tankarna blandades som ett virrvarr i huvudet. När jag kom hem skulle jag skriva en sång. En sång om tre långa år..
tillägnat Mikaela
Då skoldagen slutade såg jag min mystiske Åkare återigen och frustrerande tankar väcktes på nytt. Vad gör jag för fel? Åkare är däremot ett spektakuärt namn för min hemlige vän.
Februarisolen värmde mitt ansikte när jag traskade hemåt med en cigarett i handen, och tankarna blandades som ett virrvarr i huvudet. När jag kom hem skulle jag skriva en sång. En sång om tre långa år..
tillägnat Mikaela
Kommentarer
Postat av: Erik
Det är ju faktiskt jag som tagit den där bilden! ^^ min advokat kontaktar dig angående ersättning! Hihi!
Trackback
