En liten parentes

Halkandes fram på grådassiga, blöta gator kommer tankarna ifatt henne. Hon tänker tillbaka på morgonen och hans dova, tunga andetag mot hennes hals, men det pirrande känslan som alltid kommer krypande är som bortblåst. Ett svek är ett svek, kommer hon någonsin kunna förlåta? Hon fortsätter traska med tunga steg med grus i skorna som skaver på hennes ömma fötter. Är han värd en ny chans? Hon börjar närma sig målet och hans ansikte lyser upp som en sol klockan tolv en sommardag. Tankarna hon nyss haft var som bortblåsta när hon omfamnas av hans mjuka, varma kropp. Det är inte värt att lämna det här.


Tycker det är dags för sommar och en berättelse om min fina vän.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0