Silent tears on my pillow
Jag blir trött av alla tankeverksamhet som pågår just nu och önskar helt och hållet att jag hade förmågan att genomskåda människor från topp till tå. Hur mycket tid skulle man kunna spara egentligen? Undrar vad svenskaläraren säger nu när jag funderar över orimliga saker, hon kanske stryper mig på tisdag!
Hoppas det, jag kanske kan använda självförsvar och anmäla henne, tjäna ihop en kosing?
Nu svamlar jag igen, skyller på tröttheten, inget går sällan som planerat men planerar det gör man. Planerar för att få struktur på tillvaron, och visst blir det struktur på alltihopa, men hur ofta når något upp till eller över förväntningarna man har av planeringen? Tolkningsfråga, men jag har iallafall lärt mig under mina sjutton vårar att man inte ska förvänta sig något om man vill slippa besvikelse.
Ska sova på saken och sedan börja forska i ämnen som möjligtvis skulle kunna bli ett typ av sanningselixir.
Jag gillar killen med skillen
