en annorlunda vals

''Oh oh I want some more'', bra uttryck. Det räcker inte med pilimariska blickar, passionerade sms och flörtiga gester längre. Det är dags att ta steget längre, att börja lära känna varandra på riktigt. Men varför backar du?
Har ingen lärt dig att man inte kommer någonstans om man backar istället för att chansa på steget framåt? Det värsta som händer är att du faller, men vad gör det när du har förmågan att resa dig upp igen?


 i taxin, i trappen, i hissen, i hallen - lite som jag trallar.

Nu har jag sprungit iväg med ett antal inlägg och alla om lycklig eller olycklig kärlek, det börjar näst intill bli lite tjatigt. Är det lättast att skriva om för att man längtar efter att komma dit? Eller är det för att man varit där och vet mest om just den situationen?

Tillexempel lyckan när din käraste gör eran kärlek offentlig genom att kyssa dig i stan, på jobbet, i skolan, där folk kan se! Känslan som uppkommer när någon berättar med ord eller utan att den vill tillhöra dig, att du får tillhöra den, är obeskrivlig.

Är det den en singeltjej på snart sjutton år sitter och väntar på i sitt stora kök, ihopkrupen på en stol och med ett fundersamt uttryck på sin släta panna. Sitter hon där och väntar trots att hon bestämt sig för att inte sitta och vänta på den där herr åkare som tycks ha försvunnit spårlöst ur hennes värld.

Vad finns det egentligen att vänta på? Ut och trotsa förkylningen kvinna, där inne finns det inte en chans att du hittar honom om det inte ska vara din käraste pappa!
Slut-tjatat!


jag kommer, jag kommer, baby jag tror jag är kär.

Leendet växer sig stort då hon svarar på smset och hon tänker på hans ögon. Åh dessa ögon. De grön-blåa ögonen som alltid lyser upp när de träffas. Den varma blicken fylld av åtrå får henne alltid att bli alldeles knäsvag. Du viker mina knän som Lasse slänger ur sig i någon fin låt. Hon tycker nästan att allting är för bra för att vara sant och allting går från botten till toppen. Hur kan en människa spela så stor roll? Hon förundras av tanken och klär på sig för att gå iväg och sjunga en liten visa.


fortsätt du bara, jag är redan påväg upp från golvet och dina sparkar

När hon kliver ur bilen biter kylan i hennes kinder, hon ler mot honom med ett mystiskt leende och lämnar honom där. Leendet släpper inte hennes läppar förrän hon försiktigt måste öppna dörren och smyga sig in i huset.
Den knarrande dörren får henne att bita ihop tänderna och kura ihop sig, livrädd att någon ska vakna.
Lättad smyger hon ut i köket och häller upp ett glas vatten, ivrig och med ett evigt pirrande i magen dricker hon upp vattnet. Hon luktar sedan på sitt hår och märker snart att han har satt sina spår på hennes kropp. Doften av hans parfym tränger in i hennes näsborrar och leendet vaknar på nytt. Lukten fick henne att tänka på hans fylliga läppar som för bara några minuter sedan kysst hennes. En rysning går genom kroppen och hon funderar på hur sjutton hon ska kunna somna nu. Hon tassar upp för trappen och tvättar bort dagens utsmyckningar. När hon lägger sig i sängen vibrerar mobilen. Hon log igen. Så stort att mungiporna måste nått kanten av hennes gröna ögon. ''Åh kyss mig igen, sa Cecilia Lind''.

Fastän jag inte gjort något idag så gillar jag dagens enda kreativa sak. Jag studerade matte.
Dock funderar jag på varför i hela friden jag inte gör något vettigt med mitt nu miserabla liv.
Jag har suttit hemma nästan hela jullovet utan att lyfta ett svullet finger för att ändra på det. Jag kanske skulle ta mitt pick och pack och dra mig mot huvudstaden? Vara lite spontan och äventyrlig?
Men..jag tog mig ändå ut till den lilla staden och fikade med en lång och en kort person.
Jag gillar't!